En kväll att kura ihop sig
Bara
en dans till
Varmt te. Mjuk filt. Och en tass som inte riktigt vill vara stilla.
Inte riktigt slut än
Suawi hade bestämt sig för att den här dagen inte riktigt behövde vara slut än.
Utanför blev himlen långsamt mörkblå. De små lamporna lyste i vardagsrummet, en kopp te väntade på bordet, och den orange filten låg precis där en filt skulle ligga: över hennes ben, runt magen och en liten bit under vänster framtass.
Efter stranden och en ordentlig dusch var pälsen fortfarande lite fuktig och en aning rufsig efter torkningen. Suawi hade försökt släta till den. På vissa ställen hade pälsen andra planer.
Då fick den väl vara så.
Allt inom tasshåll
Musik började spela på tv:n. Tre dansöser steg ut på en starkt upplyst scen. Deras färgglada sjalar svävade genom luften, smycken blänkte till, och stegen såg så lätta ut som om ingen någonsin råkat trampa på sin egen svans.
Suawi tog en klunk te. ”Det där är de bra på”, konstaterade hon.
Hon ställde tillbaka koppen och drog upp filten. I köket fanns det fortfarande lite att plocka undan. Strandväskan var inte heller uppackad. Som tur var låg båda delarna utom omedelbart tasshåll.
I dag hade hon byggt en borg, fått en vallgrav och lärt känna en krabba. För en enda dag var det faktiskt inte illa.
Tassen hade andra planer
Musiken blev lite snabbare. Under filten rörde sig en baktass.
Först märkte Suawi det inte. Hon tittade på dansöserna, sedan på de böljande sjalarna och till sist på sin egen tass, som tydligen hade bestämt sig för att vara med i föreställningen.
”Vi vilar”, förklarade hon för den.
Tassen höll sig stilla en liten stund. Sedan började svansen gunga.
Suawi tittade bort mot den mörka svanstofsen på soffkudden. Långsamt rörde den sig åt vänster och åt höger.
”Du också?”
En pytteliten dans
På skärmen snurrade dansöserna runt. Suawi lyfte en framtass och försökte sig på en liten, elegant rörelse. Då gled filten ner från hennes axel.
Hon fångade den, svepte in sig igen och nickade nöjt.
Det fick räcka med dans för den här gången.
Vi tittar på en till
När låten var slut klappade hon försiktigt med framtassarna. Sedan lutade hon huvudet mot kudden. Teet var fortfarande varmt. Pälsen torkade.
Suawi tänkte på sandborgen och undrade om den lilla krabban hade hittat den skuggigaste platsen vid det här laget.
Då började nästa sång.
Egentligen hade hon tänkt stänga av tv:n. Suawi drog upp filten till hakan.
”Nåja”, mumlade hon. ”Vi tittar på en till.”
Hennes baktass hade redan sagt ja.
God natt, Suawi.