Suawi och de två tysta värdarna

Först lite ny energi

På resan till Köpenhamn blev det en paus som framför allt var till för bilen. Nicks vita Tesla fick el. Suawi fick utsikt. Hon hängde med sina långa framtassar över den parkerade bilens backspegel och betraktade laddstolparna.

”Måste jag också kopplas in någonstans?” frågade hon. Nick strök henne över ryggen. Nej. För gosedjurslejoninnor räckte det med en bra fönsterplats och en kram då och då. Suawi tyckte att det var en väldigt praktisk konstruktion.

Ställ er längst bak i kön, tack

Vid vattnet väntade den lilla sjöjungfrun. Eller rättare sagt: hon satt på sin sten, och alla andra väntade på att få ta ett foto med henne. Nick och Suawi ställde sig också i kön. Framför dem lyftes telefoner, huvuden lutades och hår rättades till i sista stund.

Suawi behövde ingen frisyr. Hon hade päls. Den låg ungefär som vanligt i dag. ”För någon som aldrig åker någonstans får hon förvånansvärt mycket besök”, viskade hon.

Den lilla värdinnans historia började långt före den här kön: Hans Christian Andersen skrev sin saga 1837. Efter att bryggaren Carl Jacobsen sett en balettföreställning av sagan gav han skulptören Edvard Eriksen i uppdrag att skapa en staty. Den 23 augusti 1913 placerades den vid Langelinie – en gåva till Köpenhamn.

En plats i knät

När det blev deras tur stannade Nick bakom kameran. Det var Suawi som skulle vara med på bilden. Hon fick försiktigt en plats hos sjöjungfrun, med framtassarna mjukt vilande över hennes knä. Brons var betydligt svalare än ett bilsäte. Å andra sidan gungade ingenting här.

”Du tittar ut över havet, jag tittar på Nick”, föreslog Suawi. ”Då har vi koll på allt.” Sjöjungfrun sa ingenting. Hon var verkligen bra på att sitta still. Suawi satt också still. Åtminstone tills fotot var taget.

Mannen med den stora nyckeln

På den här resan mötte Suawi ännu någon som inte hade bråttom: en stor tänkare av metall. Han satt böjd över en väldig nyckel med huvudet stöttat i ena handen. I hans knä fick till och med en gosedjurslejoninna plats.

Han heter Zinkglobal – Nøglen til fremtiden, ”Nyckeln till framtiden”. Konstnären Kim Michael, känd som THEZINKER, skapade honom av uttjänta metall- och maskindelar. Sedan 2012 sitter han vid Nordre Toldbod. Hans hållning påminner om Rodins Tänkaren: gamla delar har blivit någon som tycks fundera över framtiden.

Suawi tittade på skruvarna och hjulen. ”Du är alltså också hopsatt”, konstaterade hon. ”Jag har bara mer stoppning inuti.” Sedan betraktade hon nyckeln. Till Teslan var den nog lite otymplig. Men kanske passade den till nästa äventyr.